Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.  Related Paintings of hedvig eleonoras :. | The Judgment of Cambyses | Classical hunting fox, Equestrian and Beautiful Horses, 025. | The woman with white socks | The Manneporte | Lady at her Toilette |
Related Artists:
Bicci di Lorenzo
Italian, 1373-1452,was an Italian painter and sculptor, active in Florence. He was born in Florence in 1373, the son of the painter, Lorenzo di Bicci, whose workshop he joined. He married in 1418, and in 1424 was registered in the Guild of Painters at Florence. His son, Neri di Bicci was also a painter and took over the family workshop. Bicci di Lorenzo died in Florence in 1452 and was buried in Santa Maria del Carmine. Following early work - largely frescoes - in collaboration with his father, he received a number of important commissions, including, according to Vasari, from the Medici for a cycle of frescoes of Illustrious Men for the Palazzo Medici. For the Opera del Duomo, he painted frescoes of the apostles. And he painted a Saints Cosmas and Damian and frescoes representing the dedication of the church itself for Sant'Egidio in the hospital of Santa Maria Nuova. His best paintings are now thought to be the Madonna in Trono now in the National Gallery at Parma, the Three stories of St Nicholas triptych in the cathedral of Fiesole, and a Nativity in the church of San Giovannino dei Cavalieri in Florence.
Henry Ottmann
painted Nature morte aux fruits et a la fiasque de vin in 20th century French, 1877-1927
Briton Riviere
(14 August 1840 C 1920) was an Irish artist born in London, England. His father, William Riviere, was for some years drawing-master at Cheltenham College, and afterwards an art teacher at Oxford University. He was educated at Cheltenham College and at Oxford, where he took his degree in 1867. For his art training he was indebted almost entirely to his father, and early in life made for himself a place of importance among the artists of his time. His first pictures appeared at the British Institution, and in 1857 he exhibited three works at the Royal Academy, but it was not until 1863 that he became a regular contributor to the Academy exhibitions. In that year he was represented by "The Eve of the Spanish Armada", and in 1864 by a "Romeo and Juliet". Subjects of this kind did not, however, attract him long, for in 1865 he began, with a picture of a "Sleeping Deer-hound", a series of paintings of animal-subjects which later occupied him almost exclusively.