Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.  Related Paintings of hedvig eleonoras :. | Two Milliners Rue du Caire | norham castle, sunrise | The Bulgarian martyresses | Sierra Nevada de Santa Marta | American Steam Yacht |
Related Artists:
Frans van mieris the elder
Dutch Baroque Era Painter, 1635-1681 was a Dutch genre and portrait painter. The leading member of a Leiden family of painters, his sons Jan (1660-1690) and Willem (1662 C1747) and his grandson Frans van Mieris the Younger (1689 C1763) were also accomplished genre painters. Frans was the son of Jan Bastiaans van Mieris, a goldsmith, carver of rubies and diamond setter at Leiden. His father wished to train him to his own business, but Frans preferred drawing, and took service with Abraham Torenvliet, a glazier who kept a school of design. In his father's shop he became familiar with the ways and dress of people of distinction. His eye was fascinated in turn by the sheen of jewelry and stained glass; and, though he soon gave up the teaching of Torenvliet for that of Gerard Dou and Abraham van den Tempel, he acquired a manner which had more of the finish of the exquisites of the Dutch school than of the breadth of the disciples of Rembrandt. It should be borne in mind that he seldom chose panels of which the size exceeded 12 to 15 inches, and whenever his name is attached to a picture above that size we may surely assign it to his son Willem or to some other imitator. Unlike Dou when he first left Rembrandt, or Jan Steen when he started on an independent career, Mieris never ventured to design figures as large as life. Characteristic of his art in its minute proportions is a shiny brightness and metallic polish. The Music Lesson,National Museum of Serbia , BelgradeThe subjects which he treated best are those in which he illustrated the habits or actions of the wealthier classes; but he sometimes succeeded in homely incidents and in portrait, and not unfrequently he ventured on allegory. He repeatedly painted the satin skirt which Ter Borch brought into fashion, and he often rivalled Ter Borch in the faithful rendering of rich and highly-coloured woven tissues. But he remained below Ter Borch and Metsu, because he had not their delicate perception of harmony or their charming mellowness of touch and tint, and he fell behind Gerard Dou, because he was hard and had not his feeling for effect by concentrated light and shade. In the form of his composition, which sometimes represents the framework of a window enlivened with greenery, and adorned with bas-reliefs within which figures are seen to the waist, his model is certainly Dou.
Mirza Ali
the period of 1465-1535
Jozef Szermentowski
painted Village near Kielce in 1870